Störst av allt är kärleken

Jag har skrivit det här talet i snart 8 år, ungefär lika länge som jag har känt A och J. På den tiden var saker lite annorlunda. Vi levde på nudlar och tenta ångest och A skulle definitivt aldrig gifta sig. J sa aldrig nått om det utan bara log, han visste kanske redan då det vi alla andra också såg... en unik kärlek och att hon endag skulle bli hans fru.

Genom åren har jag fått lära mig mycket av dem båda. J verkar veta allt som finns att veta om fotboll och hårdrock och A i sin tur vet allt om.. ja, allt. En av de viktigaste sakerna jag har lärt mig är att om vi någonsin har turen att uppleva bara lite, ett ögonblick av det de två delar så är man lyckligt lottad.

Bevis på deras kärlek till varandra ser man hela tiden... tex. att de fortfarande efter 10 år tittar på varandra som ny förälskade tonåringar. Att J följer frivilligt med A till pojkbands konserter från hennes barndom och gladeligen står och håller i 10 tjejväskor under tiden så att vi kan få vara 16 igen. Naturligtvis tränger han sig även längst fram för att ta de bästa korten åt henne och väntar utanför hotellet med de övriga 14 åriga tjejerna för att ta kort så att hans älskade slipper frysa.

Men vad sägs om en tjej som utan att klaga följer med på hårdrocks festival och står där i regn och lera och lyssnar på något som visst kalas för musik, lycklig bara att få va med dig... fortfarande efter 10 år.. det och att hon har lite skuldkänslor för att hon tvingade dig att sitta igenom en usel Britney Spears konsert för ett halvår sedan... men det erkänner hon nog aldrig ;) Britney Spears eller inte, men jag vet inte hur många gånger hon har sagt till mig: inatt vaknade jag och såg på J och tänkte, gud vad jag älskar den här personen!

Så jag har inget råd att ge er, det är ni som visar vägen för oss alla andra. Det enda jag kan säga är: förändra er aldrig! Som Daniel sa, Störst av allt är kärleken

- älskar er