Det va vi i 27 år men inte längre. Efter mycket tumult skildes vi åt, som vänner vill jag hoppas.. även fast han verkade lite sur på mig.
Idag är jag äntligen hemma, tog sin lilla tid och mycket morfin men den som väntar på nått gott... väntar alltid FÖR länge! Och jag väntade alldeles för länge på att få komma hem. Får väl lov att erkänna att jag tidigare inte kunde ta mig hem heller... inte på egna ben iaf.
Eftersom jag snabbt blir trött nuförtiden blir det allt för denna gång, men vi hörs snart igen.
RIP "Blindis"
0 kommentarer:
Skicka en kommentar